Du vet när steker ska vändas i grillen, potatisarna ska ut ur ugnen och såsen på plattan behöver röras om? Det är körigt. Det kan göra vem som helst stressad och det är stor risk att antingen steken, potatisarna eller såsen bränns. Men med en sås-blandare behöver du inte oroa dig för såsen. Låt den röra om sig själv!

Stirr Sås-blandare består av tre stycken ben i rostfritt stål. Längst ned på benen finner du fötter täckta med silikon. Tack vare aa-batterier rör Stirr Sås-blandare om själv. Ställ ned Stirr Sås-blandare i kastrullen med sås och tryck på start-knappen högst upp. Tack vare batterierna snurrar den runt i kastrullen. På så sätt brännserinte såsen fast och du kan ge steken och potatisen all uppmärksamhet. Den finns att köpa på Abooh.se.

Tycker du att sås-blandaren rör sig alldeles för långsamt kan du bara öka hastigheten. Den har tre olika hastigheter som justerar hur snabbt du vill att den ska snurra. Reglera det framförallt efter hur varm plattan är, men även efter hur väl du vill att allt ska blandas.

Du behöver inte bara använda Stirr Sås-blandare till sås. Den är mycket väl användbar om du ska göra pyttipanna eller något annat som kräver omrörning medan du lägger din uppmärksamhet någonannanstans. Den passar även mycket bra i en stekpanna om du ska steka lök och samtidigt behöver hacka paprika som också ska stekas. Ställ ned Stirr Sås-blandare så hjälper den dig i köket.

Ta bort kroppen (innehållandes battier och start-knappen) och diska fötterna och benen i diskmaskinen.

Efter en lång och bitter Stockholmshöst kände jag att jag var i stort behov av en förändring. Jag hade försummat chansen att ta semester på sommaren, något jag nu ångrade så mycket att det gjorde ont i mig. Blotta tanken av att spendera jul och nyår hemma i den trista, bleka och gråslaskiga staden fick min hud att bokstavligt talat skrynkla ihop. Tillslut gick det till den milda punkt att jag kände för att slå hål i varje vägg jag såg. Med andra ord: nog med passivitet och dags för handling. Så jag samlade ihop en drös vänner och planerade en skidresa i Fjällen.

Lättast med biluthyrning

Nu kom dock ett nytt hinder: vi blev alldeles för många, närmare bestämt hela nio stycken. Att använda två av våra privata bilar hade inte bara blivit alldeles för dyrt, det hade dessutom varit ganska tråkigt. För att ta vara på den goda gemenskapen beslöt vi därför oss för att hyra en bil, eller rättare sagt en minivan, i Stockholmstrakten. Det visade sig att det var väl värt pengarna; bilen vi fick tag på var stor och fräsch och kunde rymma oss alla PLUS vår skidutrustning utan några som helst problem. Biluthyrningsfirman vi använde oss av var verkligen trevliga och professionella i sitt bemötande, och vi slapp klydd med betalning och pris och sånt som man nästan aldrig kommer undan vanligtvis.

Det var heller inga som helst problem med att returnera bilen på vägen hem. En berusad vän hade av misstag råkat förstöra lite av bilens inredning, men biluthyrningsfirman var återigen väldigt tillmötesgående i det hela och försökte åtminstone förstå hur en sådan sak hade kunnat inträffa. Sammanfattningsvis så har jag biluthyrningsteamet i Stockholm att tacka för att resan blev så lyckad som den blev. Själva vistelsen är såklart en helt annan femma.

Läs mer

Det är väl aldrig så att man tror att man kommer att behöva använda sig av sina kunskaper i HRL, hjärt-lung-räddning. Det trodde i alla fall inte jag och hade jag vetat hade jag kanske tagit HLR lektionerna på lite större allvar. Men samtidigt så är det få som kan förvänta sig att en högstadieelev besitter den största kunskapen och finessen inom området.

Jag fick i alla fall tillfälle att använda mig av mina, om än rostiga, kunskaper i somras när jag och några vänner hade tagit oss ut till Svartsö för att fira midsommar på det mest korrekta sättet man kan tänka sig. Solen stod högt där vi låg och latade oss på sandbädden med kilometersikte över vacker skärgårds vy. Det hade börjat drickas tidigt och våra strandgrannar, två par i medelåldern, spelade volleyboll och skrek med till den det skrovliga ljus som bergsprängaren kunde med. Plötsligt faller en av männen till marken. Allt händer så snabbt att jag inte ens vet om hjälp förfrågades, men jag är på en sekund över honom och försöker få honom att titta på mig. Han andas snabbt, hyperventilerar och blir sedan helt tyst.

Jag trycker på mannens bröstkorg, försöker minnas hur många kompressioner som det ska vara men har redan glömt hur många jag gjort, blåser med all kraft jag har i lungorna två gånger och upprepar kompressionerna som mest ser ut som slag. Allt går i slowmotion, paniken har tystat mannens fru som bara står tyst och tittar storögt på mig som jag allt jag kan som liknar HLR. Jag hör ett knak och inser att det måste vara ett revben som gått sönder, men precis när jag tänker att det är kört tittar han plötsligt på mig. Som om min misshandel har väckt honom. Han drar ett djupt andetag och får ur sig ett aj. Ambulanshelikoptern är på väg och jag står kvar på samma ställe när de flyger i väg med honom till sjukhuset. Vad fan hände egentligen?

Visserligen bröt jag mannens revben men han överlevde – jag var hjälte. Idag har jag gått om kursen i HLR, inte för att jag någonsin vill spela hjälte igen, men man vet aldrig när man kan behöva skona någons revben igen. Mannen hörde av sig efter några dagar, hans andra hjärtinfarkt berättade han, men denna var visst den sista lovade han. Han skulle börja leva sunt, motionera och äta rätt och vara måttlig med spriten, frun hade ställt det som ultimatum vilket jag i och för sig har all förståelse för. Det var verkligen ingen trevlig upplevelse. Jag hoppas och tror nog att han ska lyckas.

Information om utbildning i HLR och livräddning